Hatar känslan som river i mig nu...
Hatar osäkerheten...
Hatar att jag inte bara kan va o njuta av livet o det som är här o nu...
När ska jag få äran av att känna mig "normal"???
Men jag tänker inte ge upp, tänker inte förstöra detta på egen hand...
ICKE, jag är stark, jag fixar detta!!
Tar nu mina tankar o går till säng, tänker gömma dom långt in i en mörk vrå o tänka på allt fint som hände i helgen istället, alltså, tänka postitivt!

Som en fin vän sa ikväll, sluta tänk o analysera o bara va!

/ Truckergirl