Allvarligt talat så tror jag fan det är så...
Har inte varit mig själv alls de senste dagarna, sur o tvär o gnällig o gråten i halsen typ hela tiden...
Förstår inte vad det är frågan...
Spiken i kistan som gör att jag tror det är fel på mig är när jag idag på jobbet hjälper en kollega, en väldigt snäll o rar o söt gubbe som aldrig gör en fluga förnär...
Tittar på honom där han sitter i hjullastaren o känner mig nästan gråtfärdig, bara sådär, bara för att han är just det jag beskrev innan, världens goaste o försyntaste farbror...
Hur normalt är det??
Well, normal kommer jag aldrig bli men ni förstår vad jag menar...

/ Truckergirl