Ligger i soffan nu o ska snart dra mig mot jobbet för sista gången den här veckan...
Har funderat fram o tillbaka i eftermiddag, ni som känner mig vet ju att jag får såna ryck o funderar mkt...
Varför är jag som jag är?
Inget negativt menat nu utan mest allmänt...

Hur kommer det sig att just jag är jag?
Mina föräldrar har ju en stor del som har fostrat mig, mina vänner har även dom en stor del som gör att jag mår bra o tycker om mig för den jag är...
Men många val o beslut här i livet måste jag ta själv...
Jag ser mig själv som ett levande bevis på att man inte alls måste va "smal", göra karriär o allt det där för att va lycklig o må bra...

Jag är en mullig tjej som kör lastbil o jag älskar det, trivs med mitt liv alldeles förträffligt=)
En kär vän sa igår att jag har utstrålning, har fått höra det innan oxå, men som jag skojade med henne o sa att jag har försökt se den där utstrålningen när jag kollat mig själv i spegeln men den syns ju inte;)

Jag tror alla människor har utstrålning, mer eller mindre...
Vissa syns den mer på andra lite mindre...
Uppenbarligen funkar den ju, iaf på mig, jag har en fin familj, många härliga underbara vänner o dejtar för tillfället en fin kille som får mig att må bra...

Alla har vi våra ups and downs i livet, alla måste få va ledsna ibland samtidigt som känslan av  total lycka o att ha roligt väger över de dåliga dagarna, man måste försöka hitta en balansgång där...

Jag skulle inte va den jag är idag utan allt jag gått igenom, både bra o dåliga saker, vi väljer ibland fel väg men hittar oftast tillbaka, ibland blir man väldigt sårad på vägen...
Men för min del väger alla bra val i livet över allt det dåliga, har så många fina upplevelser o minnen tillsammans med familj o vänner som jag plockar fram ur hjärtats finaste vrå (där jag bevarar dom så de inte försvinner) o varje gång så ler jag o tänker att jag är lyckligt lottad!

/ Truckergirl